gryhammarlund

Så märkligt när i början av året när jag bara hade höga tankar om framtiden och såg fram åt allting som jag hade planerat. Tänkte att nu startar jag något nytt, en ny del av mitt liv som kommer bringa mig lycka. 

 

Jag hade min sista tid i Oslo, försökte verkligen utnyttja all tid. Umgås med alla mina vänner, inte jobba för mycket, upptäcka det sista som fanns att upptäcka. Jag och G åkte på alla hjärtans dag weekend och hade dejtnight en gång i veckan. Jag och sunniva upptäckte musem och kaféer i omgångar. Jag åkte med henne till hennes föräldrarhem och vi festade mycket med KB-gänget.

 

Tiden gick och det blev vår. Mina oslo dagar började rulla mot sitt slut och allt blev mer och mer sorgligt. Mer och mer funderade jag på om det verkligen var rätt beslut. Men allt har sin tid och jag fick bara tacka och bocka för allt fint oslo har gett mig, den bästa tiden i mitt liv, utan tvekan. 

 

Men det var dags för nya äventyr. Jag och Hanna åkte iväg på vår efterlängtade resa. En månad bara hon och jag i Kina och Japan. Det var så otroligt kul, vackert, läskigt och berikande på många plan. Vi såg mycket, lärde oss mycket både om platser, människor och varandra. Otroligt glad och stolt att vi äntligen tog oss iväg. Nu går det tankar om ny resa, vart här näst? 

 

En bit in på sommaren och vi åkte tillbaka till Sverige i perfekt tid för midsommar. Det var fint att få komma hem till ett firande och automatiskt träffa alla saknade vänner. 

 

Jag som hemkommen från resa och hemflyttad från oslo hade inget jobb, men det var alltid planen. Ha den här sommaren ledig och bara göra det jag ville. Det blev både lollapaloza och way out west. Jag åkte till oslo ett par gånger, till västkusten och ner till skåne. En härlig sverigesommar med mycket mer farande än jag tänkt. 

 

Mot sommarens slut flyttade jag till Göteborg, helt på min egna hand. I starten kändes det som något spännande och kul, mycket flöt på och jag lyckades få ett jobb och lägenhet rätt så på en gång. Det var tufft med ny start, inga vänner och ny på jobbet. Jag hade inte riktigt tänkt efter vilket skyddsnät jag hade i oslo när jag flyttade dit för ett par år sedan. Men här i Göteborg var det bara jag som fanns, jag skulle klara mig själv nu.

 

Ett par veckor in och fler plan blev svårare, vilket ledde till uppbrott. Den tuffaste perioden i mitt liv. Att redan känna sig ensam och förvirrad om flytten över huvudtaget var en bra idé gjorde det inte lättare att nu bli lämnad. Jag har aldrig upplevt den här hjärtesorgen förr och allt det kom som en chock för mig. Jag har haft svårt att tänka klart och känt väldigt blandade känslor, lättnad som ilska. 

 

Hela hösten och vintern har jag ständigt pendlat fram och tillbaka i mina känslor och tagit det lugnt med större beslut och aktiviteter. Det har känts bra ändå att bara fokusera på tankarna, samla sig och bara koppla av när man inte är klar i tankarna. 

 

Jag har haft lite besök av nära och kära samt åkt på besök till nära och kära. Försökt skaffa mig ett eget liv i Göteborg som trots allt är min stad nu. Jag har mött nya fina vänner, sett mycket fint och försökt bara supa in omgivningen. 

 

Med facit i hand så var det bra att jag flyttade för det är något jag alltid velat, men saker och ting hade kunnat gått annorlunda till. Allt som allt är jag stolt över mig själv över vad jag lyckats med och hur jag ändå har tagit mig genom allt, speciellt den sista tuffa perioden. 

 

Jag vet att det är otroligt klyschigt men jag ser verkligen fram emot 2020 som en ny start. Det är något jag verkligen behöver. Hejdå 2019, det var fint och förjävligt.